Förkylning

Ni vet (Källa)

Månaden började himla bra med en massa träning, fasta och sockerfrihet! Men sedan blev jag sjuk. Slut på träning och fasta, alltså. Sedan åkte jag till Krakow några dagar. Slut på sockerfrihet p.g.a. karaktärslöshet i resesituationer.

Nu är jag i alla fall något sånär frisk och det är dags att ta sig upp i den där sadeln igen. Det är så fruktansvärt segt efter ett avbrott! Oj, vad jag fick bråka med mig själv för att komma iväg till gymmet idag. Men jag gjorde det. Och även om jag fortfarande snörvlar och hostar så får det fan vara bra med den här förkylningen nu. Återgång till mitt fina system med 5:2 och regelbunden träning, samt i bästa fall socker- och brödfrihet.

Bort med bröd!

Ett stort no-no!

Nej, nu får det vara slut på brödätandet här hemma! Det här med sockret går ganska bra - faktum är att jag tangerar mitt eget tidigare sockerfria rekord på 21 dagar just idag - men brödet pajar allting. Bröd är USELT för min kropp. Jag mår dåligt av det och jag blir fan inte smalare heller.

Om inte annat så är min ledvärk helt fruktansvärd om nätterna och jag VET att gluten förvärrar saken. Så stopp nu bara.

Fast när jag är i Krakow om några dagar tänker jag minsann äta bröd till frukost. Det hör fanimej till när man bor på hotell.

Skit i allt!

Skit i detta! (Källa)

Ibland är motståndet inför träning som en fysisk kraft som håller mig i ett järngrepp. Det i stort sett GÅR inte att tvinga sig. Det som brukar hända då är att jag "fixar" annat först, och så kommer jag aldrig så långt som till själva träningen.

Därför gjorde jag i dag så här: Jag bara lät allt vara. Precis allt. Totalt kaos omkring mig, en massa saker jag borde göra ö.h.t., sådant som känns viktigare än träningen. Men det sket jag i. Det fick vara som det var. Jag bara bytte om, la fram yogamattan och satte igång min träningsapp.

Det var avskyvärt, men det blev av.

Ofta känns andra saker mer överhängande än träningen, men om man backar ett steg så är det inte så. Träningen håller en vid liv, även om man har svårt att fatta det. Jag har ett så sjukt stillasittande liv, så himla olikt ett "ursprungligt" liv på typ savannen. Visserligen kan jag räkna med att leva längre än folk gjorde på den tiden, eftersom jag varken behöver oroa mig för svält eller sabeltandade tigrar, MEN jag rör mig en bråkdel av det som de var tvungna att göra.

Så tamagotchimatten här är så illa tvungen att på något sätt piska sitt digitala husdjur till aktivitet, och då får man helt enkelt låta allt annat ligga en stund.

Tamagotchi

Jag

Ok, nytt tillvägagångssätt här: Jag ska försöka behandla mig själv som en tamagotchi (den där japanska grejen som var poppis någon gång på 90-talet(?) där man skulle hålla ett digitalt husdjur vid liv genom att mata det regelbundet o.s.v.). Detta innebär att jag ska försöka ta ett steg bakåt och se mig som någon som jag har ansvar för och som måste tas om hand på bästa sätt.

Vi får väl se om jag överlever.

Oktober

Slut på sådant här! (Källa)

Det är dags att ta i lite med hårdhandskarna här. 5:2 är bra, men har fått mig att slarva ganska rejält de dagar då jag inte fastar. Jag behöver lite disciplin i mitt liv - inte minst då min ledvärk börjar bli ett problem, eftersom det gör att jag inte sover något vidare på nätterna.

Min plan är att helt ta bort kakor, glass och godis under oktober månad, samt att ta det så lugnt som möjligt med gluten och mjölkprodukter. Alkohol borde jag väl försöka hålla mig borta från också, antar jag. Vi får väl se hur det går med det.

Men bort med sockret nu! Detta innebär att jag, om allt går som det ska, kommer att sätta ett nytt rekord om 31 sockerfria dagar i följd.

Heja!!!