onsdag 13 februari 2019

Hur man rasar i vikt


Viktras tamejfan! (Källa)

Allvarligt, hur provocerad blir man inte när folk pratar om hur de rasar i vikt? Vadå rasar, liksom? Och varför händer det aldrig mig?

Fast nu har det hänt mig. Idag ligger jag på ett BMI om 22,8 - jag som hade problem att pressa ned siffran till hälsosamma 25! Det har gått på ca tre månader och jag skulle tro att det rör sig om totalt ca 7-8 kg, så det kanske inte är det där klassiska kvällstidningsraset ("X gick ned 32 kg på två veckor!"), men för mig duger det gott.

Ok, hur gör man då? Vad var det som hände?

Svar: Man skaffar sig ett brinnande intresse som inte är förenligt med att äta. I mitt fall musik. Alltså, främst att spela instrument. Jag har alltid spelat, men det har liksom legat lite i träda de senaste femton åren i alla fall. När jag sedan i höstas började spela ett nytt instrument - cello - och fick en lärare för första gången på typ tjugofem(!) år, så liksom brakade allt lös. Lavinartat började jag spela, cello, piano och fiol. Och lyssna! För lyssnandet är inte heller förenligt med ätande vad gäller mig. När jag lyssnar på musik jag verkligen gillar, kan jag inte göra någonting annat. Därför har jag under många herrans år inte heller tillåtit mig själv att lyssna på musik. Det kändes som ett sådant slöseri med tid, eftersom jag inte kan kombinera det med någon annan aktivitet. Så dumt!

Nå, detta var alltså hela hemligheten.

Ett litet aber bara: Träningen har i stället blivit lidande. Jag vill mycket hellre spela än att träna, nämligen.

Men det ska väl gå att få bukt med, tänker jag. För jag har fan svinont i kroppen och tror att träning hjälper. Ska bara realisera det hela.

Sedan. Snart. Först ska jag bara gå och spela lite piano ...

fredag 4 januari 2019

Bort med räknare!

Inget mer räkneplitande (annat än för träning och meditation) (Källa)

Räknare för socker- samt fastestatistik känns inte längre relevant och jag har därför tagit bort dem från sidan. Det finns ingen anledning att hålla på och hetsa med sådana detaljer när jag plötsligt har ett system som funkar - på ett mycket naturligt sätt dessutom!

Självfallet har jag gått upp i vikt under julen - jag är trots allt bara människa:) - men det är inte så himla blodigt, utan jag räknar med att snabbt komma tillbaka så fort jullovet är slut och alla julgotter utrensade. Dessutom kommer träningen äntligen att få lite utrymme igen! Inte klokt vad jag suttit som paralyserad under hela lovet. Inte rört en fena.

Förutom igår, då jag var på Leos lekland med min dotter. Jesus. Jag har träningsvärk (och då lämpade jag ändå över det mesta av lekandet på en god och ytterst omtänksam vän).