Ny inställning

Jag har hittills haft någon sorts plan att köra stenhårt med LCHF tills jag fyller år (sista februari), vilket jag tyckte var en lämplig period att avgränsa för att a) palla med och b) hinna se resultat. Dock har jag brutit mot detta flera gånger och käkat socker, men jag har i alla fall lyckats undvika att fallet sträcker sig över flera dagar - vilket ju är bra. Och jag tror helt enkelt att detta ska vara min nya satsning: Att komma igen efter att jag rasat igenom. Att över huvud taget inte ha en begränsad period för ögonen, utan acceptera att jag då och då kommer att överge alla lovvärda, präktiga planer, men för guds skull se till att det inte blir mer än "punktvisa" förseelser. På obestämd framtid.

Just nu är jag så sjukt trött på LCHF, för det blir så himla tråkigt att äta. Jag äter verkligen bara för att man måste. Igår t.ex. blev det en rejäl omelett med ost till frukost och sedan en 125-gramsmozzarella till middag, och till sist lite fröknäcke med philadelphia till nattmacka. Det var fanimej inte mycket. Och hela anledningen till att jag alls åt var att jag har lite knäpp mage just nu, som bara skriker hunger utan att jag egentligen är hungrig. Konstigt, jag vet, men ibland har jag någon sorts magkatarr som yttrar sig på det viset. Magkatarren i sig beror på mitt osunda leverne i fredags.

Helt övertygad om den grundläggande sundheten i att inte proppa i sig kolhydrater. När jag har ett normalt BMI så tänker jag dock inte vara så strikt längre. Så blir det kanske lite roligare med mat. Jag vill att det ska vara roligt med mat! Ett av livets stora källor till glädje, och ett gemensamt intresse för mig och maken.

Så, nu stretar vi vidare.