Och då menar jag jag att mitt uppförande visar på ett typiskt mönster hos mig: När jag väl brutit mot mina föresatser, så tycker jag att jag kan göra det lite till, när jag ändå håller på liksom.
Så, ja, jag åt socker även igår. Pepparkaksdammsugare igen. Bland annat🙄
Jag rättfärdigade det hela inför mig själv så här:
"Jag bröt ändå mot sockerförbudet igår."
"Det är ju faktiskt första advent."
"Jag känner mig lite sjuk och då slipper man kämpa."
"Vi ligger ju här i soffan och myser framför en film medan ungen sover för en gångs skull."
Och så kan man ju hålla på i en evighet. Men resultatet är alltid detsamma: Man mår piss. Jag mår verkligen piss av att överkonsumera socker. Inte bara precis när det sker, men även dagen efter. Jag får sockerbaksmälla, och även om den är mildare än en alkoholrelaterad baksmälla, så är den inte speciellt rolig.
Hur gör man för att komma ihåg detta? Jag menar, verkligen komma ihåg - så att man slipper hamna där igen.
Läser det här inlägget?
Kanske. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar