Shit, man kan bli förbannad för mindre. Vilken otroligt hurtjobbig rubrik!
Men låt mig förklara vad jag menar: Det är bättre att träna än att inte göra det.
No shit, Sherlock.
Okej, det här går inte så bra känner jag. Jag tappar i förtroende för varje ord jag skriver.
Men så här då: Man kanske inte behöver träna så himla engagerat eller hårt, bara man gör det. Bara man gör någonting. Slänger sig ned på vardagsrumsmattan och gör några crunches, tar trapporna upp till lägenheten, går en femminutersrunda runt kvarteret.
Nej, jag känner fortfarande att jag håller på att tappa här. Det låter fortfarande vidrigt.
Suck, men så här då: Jag tror inte att man ska underskatta den typen av mikroträning i vardagen, för den kan - om man bara är lite, lite konsekvent och uppmärksammar detta hos sig själv - leda till en bra känsla, som i sig kan leda till mer träning. Om det så bara är tio armhävningar på köksgolvet.
När det gäller det mesta annat i livet - som jag kunnat identifiera i alla fall - så är lite men ofta bättre än mycket och sällan. Man blir bättre på piano genom att spela lite varje dag än länge en gång i veckan. Man lär sig franska genom att envist lyssna i några minuter om dagen - inte genom att gå en intensivkurs en helg. Man underhåller sina vänskapsrelationer bäst genom att höras lite då och då, i stället för att åka på en minisemester tillsammans en gång om året.
Typ så. Äsch, jag vet inte. Men så tänker jag göra i alla fall. Träna lite, men ofta. För annars blir det nog tamejfan ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar