Men i år ska det bli annorlunda! Visst, jag har pausat räknaren och har inga planer på att sätta igång den igen förrän nästa år, men det ska fanimej tränas i alla fall. Varje dag! Helst.
Jag hör till dem som tror att träning är grunden till absolut allt välbefinnande. Den oöverträffat viktigaste grundstenen i ett vettigt liv. Därför är det extra konstigt att jag aldrig får till den. Jag är en fantastisk soffpotatis. Allt jag vill göra (i stort sett) är att sitta framför en dator eller möjligtvis ett piano och inte röra mig mer än nödvändigt.
Men nu jävlar, är det tänkt, ska jag få igång träningen. Jag skiter i hur det blir med kvalitén inledningsvis. Nummer ett är att GÖRA. Faktiskt trä på sig de där vidriga kläderna som jag avskyr per association och ta sig iväg till gymmet - om så bara för att fulcykla (min väninnas fantastiska benämning på fenomenet) en kvart - eller dra fram yogamattan här hemma och göra några crunches. Ointressant vad och hur - just nu. Allt som spelar roll är att det händer.
Så får vi se var vi landar sedan. Babysteps.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar