Gnäll och avstämning

Men alltså, det här går ju inte så bra på det hela taget. Nu har jag fått en streptokockinfektion i halsen och känner mig rätt under isen. Detta gör också att jag inte kan träna. Inte för att jag vill träna - jag avskyr det - men jag måste ju. För min hälsas skull. Fast just nu kräver ju alltså denna hälsa att jag ger fan i träningen. Så tack, hälsan? Eventuellt.

Om vi ska stämma av och kolla på min prestation så här långt, när vi tillryggalagt fem månader av året, så ser siffrorna hyfsat dystra ut överlag, oavsett tillfällig sjukdom.

Meningen var ju att jag just nu skulle vara en bra bit på väg i min sockerfria månad, men ett alltför blött krogbesök ledde till sockerkonsumtion. Och glassen (den som jag köpte på hemvägen från krogen, så klart: Ben & Jerry's One Love) blev över och inmundigades två dagar senare. Summa summarum: Två avsteg under denna min "sockerfria" månad. Yay.

Totalt under det här året har jag haft 27(!) dagar då jag ätit socker!! Det är 18% av tiden! Det är alltså mer än en gång i veckan. Helt ofattbart, för jag upplever att jag varit ytterst restriktiv. Tur att jag har min lilla räknare här, för annars hade jag fått för mig att jag verkligen idkat renlevnad detta år.

Men siffrorna talar sitt tydliga språk och det är inte konstigt att jag inte gått ned speciellt mycket i vikt, trots bra matdisciplin 82% av tiden.

Träningen ligger f.ö. på 43% nu. Jag tänker inte klaga på mig själv för det. Det är bra jobbat, med tanke på hur mycket jag ogillar att träna.

Framöver planerar jag att vara ytterst vaksam vad gäller sockret. För visst, jag får äta sötsaker ibland, men absolut max en gång i veckan. Möjligen. Helst inte mer än en gång på två veckor. Det vore något sorts ideal. Men i så fall har jag redan överskridit min kvot för hela året.

Suck.

Men vad hände nu då med min sockerfria månad?

Ja, vad hände med min sockerfria månad? Den föll på ett bättre krogbesök. Alkohol var inblandat. Och åsynen av andras efterrätter. Beskrivningen av dessa efterrätter i menyn. Allt sådant.

Dessutom hade jag redan vid det laget druckit Riesling, så det var ändå kört. Resonerade mitt överförfriskade jag.

Tio dagar under västen

Nu har jag varit sockerfri i tio dagar. Inte någon stor grej för de flesta. Men jag är hjälplöst fast i klorna på sockerdemonen. Jag har ett sådant sjukt sockersug!😬 Och planen är alltså att inte äta socker förrän på min dotters treårskalas 11 juni. Det är tjugoen dagar kvar, idag inräknat. Jag har alltså inte ens kommit en tredjedel på vägen. Eller, ja, låt oss kalla det en tredjedel, för det är fanimej nära nog. Men blä för att längta så efter tårta och glass!😫

Och meditationen då, undrar någon, hur går det med den? Mm. Den räknaren står fortfarande på noll. Jag får faktiskt lite lätt panik bara jag tänker på den där räknaren. Men på något sätt ska jag väl kunna kicka igång mig själv. Det är rimligt att hävda att själavård(!) är viktigare än någonting annat för det allmänna välbefinnandet, så ... hur dum får man vara?

Det är frågan.🙄

Sextio samt noll

Sextionde träningspasset för i år idag. Yay! Och jag har börjat bra på min avhållsamhetsmånad. Det är bönor och low-carb som gäller och jag håller mig i schack fast kroppen skriker efter socker.

Men själen då? Jag införde ju en räknare för meditationstillfällen för inte så länge sedan. Hur går det med det?

Noll. Det går noll. Noll tillfällen. Nedprioriterat som vanligt.

Låt oss ändra på detta idag!

Ack och ve!

Jag vill ha mitt socker!! Alltså, verkligen! Varför kan inte världen bara vara så beskaffad att socker och vetemjöl vore supernyttigt? Kroppen borde väl sukta efter sådant som är bra för den?

Som bönor ... Suck. Jag vill inte ha bönor. Bakade desperat bröd med nötmjöl och fucking bönor igår! Men det var inget vidare. Det hade varit gott om jag hade haft socker i. Eller åtminstone en banan. Som ju innehåller socker.

Men nu är det totalförbud som gäller. Det är uppenbart att jag inte klarar av det här "frihet under ansvar". Jag är i sanning sockrets bitch och det vill jag inte vara. Sockret ska vara min bitch! Inte tvärtom.

Cold turkey här, alltså. Ingen trevlig upplevelse.

Champagne är i alla fall fortfarande tillåtet. Men allt annat än ytterst måttfull konsumtion av sådan brukar leda raka vägen tillbaka till - wait for it! - sockret.

Sockerfria leken börjar nu!

Nu. Jävlar. Nu SKA jag vara sockerfri i en månad. Mitt rekord i år är än så länge 18 dagar i följd. Min övergripande sockerstatistik är smått katastrofal: 25 sockerdagar har jag haft hittills i år av totalt 130 dagar. Det är ca 80 % sockerfrihet, vilket kan låta ok, men om man tänker på att det motsvarar nästan en hel månads sockerintag så känns det inte så bra.

Min dotter kommer att ha kalas 11 juni. Då ska jag äta tårta. Fram till dess: So long, sugar!

LCHF + bönor och Tiki Wednesday

Ok, nu blir det lite rörigt här, men jag kommer att ändra rubriceringen på min LCHF-räknare. Detta eftersom jag tänker göra det till en del av min "tillåtna" diet att äta bönor, kikärter och linser. Jag har viss indikation på att detta kan fungera väldigt bra, trots att det är en contradiction in terms med low-carb-high-fat plus kolhydratstinna baljväxter.

Nu tänker jag alltså köra på detta och eftersom LCHF-räknaren ju varit avsedd att markera "dagar då jag följt min tänkta diet" så döps den om till "LCFH + bönor". Catchy, I know.

Idag är det dock dags för ett planerat avsteg. Det är nämligen Tiki Tuesday igen, och den här veckan råkar denna cocktailhögtid infalla på en onsdag.

MEN! Sedan är det total disciplin som gäller i en månad. Jag ska äta tårta på min dotters treårskalas 12 juni, men inte ett korn socker fram till dess.

Fullständig discipling fr.o.m. i morgon alltså!

Sockrets bitch

Jo, det är jag. Sockrets bitch. Nu har det gått riktigt dåligt att hålla sig borta, men min plan kvarstår oförändrad: Fr.o.m. 11 maj t.o.m. 11 juni inget socker alls. Jag vet inte om det kommer att röra sig om total LCHF dock, eftersom jag mår så himla mycket bättre magmässigt om jag kan äta lite linser och kikärter.

Men just nu har jag förlorat den här striden. Socker 1 - jag 0.

Sockerfria planer och så det där med själens välmående

Nämen nu känns det som om jag äter socker var och varannan dag. Och grejen är ju att jag inte alls mår bra av det! Jag mår faktiskt piss av det. Så nu gör vi så här: På onsdag 10 maj så är det Tiki Wednesday (sic) och då kommer jag alltså per definition att få i mig socker, men sedan TÄNKER jag göra ett uppehåll fram till och med 12 juni, så vi har tårtkalas här hemma på förekommen anledning.

Kan jag klara en hel månad? Svar: ja. Kommer jag att må bättre av det? Svar: You bet.

För övrigt tänkte jag introducera ännu en räknare här. Det handlar om meditationstillfällen - i alla fall om minimeditationer. Sådana stunder då jag satsar på att bara vara, i mindfulnessanda. I praktiken kommer det att kunna röra sig om allt från några minuter till fullskaliga meditationer. Och anledningen till att jag tänker ha en räknare här är att jag STÄNDIGT nedprioriterar själen. Det blir liksom aldrig av, för jag har så mycket att klara av, producera och fixa med.

Det känns som om det går lite stick i stäv, det där med att ha en räknare för att se till att ta det lugnt ibland, men jag hoppas att det ska vara ett sätt att faktiskt få till stånd sådana tillfällen då jag faktiskt inte gör någonting.

En aning slarvig men nöjd

Nu har här slarvats rejält med både socker och träning. I det första fallet har det blivit lite väl mycket och i det andra lite väl lite.

Men, vad gör jag då? Skäller jag på mig själv? Inte! Eller, jo, det gör jag så klart. Men det ska jag inte göra, för liksom jag sagt förut så försöker vi leva ett liv här, inte vinna ett krig (köp Anna Kåvers bok f.ö., som inte handlar om fysisk form, men väl psykisk).

Det är egentligen inte ens aktuellt att tala om "nya tag", för det går ändå överlag hyfsat det här. Jag är i alla fall inte fetare och slöare än när jag startade den här bloggen, utan tvärtom, även om resultaten inte varit överväldigande. Av naturliga skäl, eftersom jag inte varit direkt strikt i min livsföring. Jag har bara styrt upp lite och blottlagt mitt beteende för mig själv.

På det hela taget är jag skitnöjd.