torsdag 27 april 2017

Linser

Hoppsan, jag gick i dagenefterfällan igen. Det fanns dajmstrut kvar i frysen på morgonen efter Tiki Tuesday ... Ni fattar.

Plus att jag har börjat äta en del linser och kikärter. Det är inte så himla bra ur LCHF-synpunkt, men på andra sätt känns det väldigt bra. Till exempel så är det ju vegetariskt, vilket är bra ur en massa synvinklar. Dessutom mår jag ganska bra av det. Jag är en ständig katastrof av mer eller mindre galopperande magkatarr, men med linser och grejs blir magen ganska lugn. Så LCHF-dagarna faller ifrån här på räknaren intill och det är alltså linserna som spökar där.

I övrigt så har det ju gått ungefär ett tredjedels år nu (va, redan?!) och när jag stämmer av kan jag ju se övergripande tendenser - vilket jag aldrig kunnat göra förut, helt enkelt eftersom jag har haft noll statistik att gå på. Jag ligger på 84 % sockerfria dagar och jag tränar 44 % av alla dagar.

Det kunde så klart ha varit bättre, men framförallt så kunde det ha varit sämre. Mycket sämre! Jag väljer att säga hurra och ge mig själv fullt godkänt.

tisdag 25 april 2017

Tiki Tuesday

Nu är det dags igen: Tiki Tuesday med polarna! Himla trevligt och alldeles katastrofalt för renlevnadsintentionerna. Dessa fantastiska cocktails är både söta och alkoholstinna. Jag brukar må piss efteråt och dessutom finns det en överhängande risk för McDonald's-besök på hemvägen.

Nå, har tränat idag i alla fall. Klen kompensation, men bättre än ingenting alls.

lördag 22 april 2017

Biobesök

Mitt mantra ("jag gillar inte godis") fungerade fint i knappt en vecka. Sedan blev fredag och bio med för-champagne hemma hos en vän. Alkohol och jag ... Beslutsamheten samt omdömet luckras upp till oigenkännlighet. Stor påse biogodis. Ingen träning idag heller, för jag mår rätt pissigt.

torsdag 20 april 2017

Mantra

Jag gillar inte godis. Är lögnen jag försöker intala mig själv när jag börjar vackla i min beslutsamhet. När suget blir i det närmaste ohanterligt.

Det riktigt sjuka är att det har funkat hittills. Jag försöker fokusera på känslan man har när man ätit för mycket socker och gör mitt bästa för att liksom visualisera den i kroppen. Då kan jag få för mig att jag inte gillar godis något vidare.

En kort stund i alla fall.

lördag 15 april 2017

Påskavräkning

Det blev skärtorsdagen och långfredagen som blev mina godisdagar denna påsk (i stället för, som planerat, långfredag och påskafton). Och det var VIDRIGT! Jag har mått så DÅLIGT av allt skit jag proppat i mig, och det var inte ens särskilt gott, utan mest tvångsmässigt.

Om jag nu bara kunde komma ihåg den här känslan av att aldrig mer vilja se en sötsak! Jag vet tyvärr att suget kommer att komma tillbaka, men om jag läser det här någon gång i framtiden (ska skapa en ny söktagg som heter "Påminnelse" eller något så att jag kan filtrera fram sådant här) så vill jag nu bara säga till mig själv att socker inte är livet, utan ett gift. Man mår PISS av överkonsumtion. Det finns så mycket annat som är roligare än att äta socker! Så, framtida jag, gör något annat! Låt sockret vara, för din egen skull❤

tisdag 11 april 2017

Irrationella jag

Det går långsamt det här, det gör det, men jag ser ett definitivt resultat nu - trots alla snedsteg jag gjort mig skyldig till. Mitt BMI låg idag på 25,1 och när jag tog fram måttbandet så såg det bättre ut än någonsin under detta år.

Allt detta är onekligen glädjande, men gissa hur jag reagerar. Man kunde ju tro att jag skulle känna att "yes, nu kör vi ända in i kaklet!", men så fungerar jag tydligen inte. I stället har jag ett enormt sug efter att börja slarva, "när det nu ändå verkar ordna upp sig".

Och påsken är här! En ännu mer godispräglad högtid än julen. Och, ja, jag kommer att äta godis. MEN det måste planeras ordentligt, så jag inte går omkring och småsnaskar varenda dag här framöver. Vi måste begränsa det till påskafton. Och möjligen en dag till. Kanske långfredagen, när jag ska på en liten påskgrej hos mamma. Med största sannolikhet kommer det att serveras saker jag kommer att ha svårt att tacka nej till.

Ok, vi säger så: Långfredag och påskafton är fria godisdagar. Lite extra farligt att de följer direkt på varandra, eftersom det är oerhört lätt att ytterligare en dag slinker in därefter. I synnerhet om det finns kvar godis här hemma. Men det får lösa sig!

söndag 9 april 2017

Chokladbollsmiss

Jaha ja. En oplanerad synd. Igår, när jag precis kommit hem från träningen, gav vi oss ut hela familjen, utan att jag ätit någonting. Vid lekparken där vi sedan hamnade fanns en liten kiosk där man kunde köpa kaffe och lite annat smått och gott. "Jag går och köper en kaffe", sa jag, och kom sedan tillbaka med både kaffe och chokladboll. Godaste jag ätit, någonsin.

Sensmoral: Ät något vettigt när du har tränat, för kroppen kommer att pocka extra mycket på någon form av återställare.

onsdag 5 april 2017

40-strecket

40 träningspass i år. Skulle ha varit bra mycket fler i ett tänkt idealfall. Men ändå, antar jag.

Vi ska ha klart för oss att det oftast rör sig om väldigt korta pass, så det är inte så himla mycket att skryta med. HIIT, liksom, ska ju vara the shit har man hört. Och det gör det ju helt klart lättare att faktiskt få träningen avklarad när det inte tar så lång tid i anspråk.

Att ha som mål att träna varje dag är väl att sätta ribban lite väl högt, men två av tre dagar borde vara rimligt när man kör så kort och koncist som jag gör. Låt oss satsa på det i fortsättningen.

måndag 3 april 2017

Sjuk igen:(

Så har jag en jädrans förkylning på g i kroppen igen. Förutom att det gör mig trött och grinig och ineffektiv i största allmänhet, så gör det även att det inte är läge att träna.

Den goda nyheten är att min dotter av någon anledning INTE är sjuk. Inget vabbande! Yay!

lördag 1 april 2017

Som man förtjänar

Jag mår inte bra. Alls. Jag förtjänar det. Alldeles för trevlig och god middag igår för att det skulle kunna ske utan konsekvenser. Nollad också, m.a.o.

Och hallå där, här tjatar jag om bristen på resultat av mina strävanden, när jag faktiskt bevisligen har lyckats slarva sammanlagt nästan två veckor under dessa årets första tre månader. Det går tydligen inte för sig, och det får man väl köpa.

Dock! När jag bara var lite, lite yngre hade den ansträngning jag ändå gjort räckt bra långt. Som det
är nu tycks jag i alla fall inte gå upp i vikt. Yay för små segrar.