En riktig miss

En klassisk dundermiss från min sida igår: Jag åt godis. För att jag hade haft en slarvdag innan. Det liksom spillde över. Och det är den värsta typen av misstag. Att göra avsteg, absolut, så ser livet ut - i synnerhet om det är planerat och inte bara ett infall - men att låta det bli samma sak en dag till, bara för att, liksom ... Inte ok.

Fy på mig och upp i sadeln igen. Inför morgondagens planerade avbrott ...🙄

Tiki time!

På Tiki Room för inte så länge sedan

It's always time for a tiki, som jag brukar säga. I kväll är det dags igen. Planerat avbrott, med andra ord. För det är rätt söta drinkar det rör sig om. Plus att vi passar på att besöka systerrestaurangen Mellow när vi ändå är på drinkstigen.

Livet är ju till även för annat än disciplin gudbevars.

Hur gick det då?

En något suddig bild av vinet* som dracks

Så, hur gick det med disciplinen igår, när det skulle festas?

Åt helvete. Grejen var den att det vin som serverades var ganska ordentligt sött, vilket genast bröt mot hela sockerfriheten. Då passade jag naturligtvis på att äta godis också ... Ja, ni vet hur det är.

Det positiva var väl att jag framåt småtimmarna kräktes upp alltihopa, eftersom jag är lite smått magsjuk, har jag märkt (trodde att det bara var matförgiftning häromdagen, eftersom ingen i min närhet åkt på samma grej).

Nollad hur som helst. Och med två inplanerade avbrott under nästa vecka.

*Eftersom jag är en språknörd av stora mått vill jag bara berätta lite om vad det står på vinet (som alltså är ryskt och köpt i Tallinn - helt fantastiskt exotiskt!). Transkriberat till latinska alfabetet står det "sladkoe igristoe" och detta betyder ungefär "mousserande sötsak" (strikt talat "sötsak mousserande"). Vilket ju är en hint. Det smakade faktiskt som en Bellini direkt ur flaskan = bubbel + persika.

Håll tummarna!

I kväll är det fest! Yay! Fest med tema "Cabaret och nattklubb i 20-talets Berlin". Därav accessoarerna ovan.

Så fort det är fest brukar jag göra ett av mina (ganska frekventa) avsteg från min strikta diet, men jag tänkte försöka undvika det idag. Tänker att ost väl är utmärkt grund för champagne.

MEN mitt omdöme ... Jag vet ju hur jag kommer att resonera med några glas innanför västen. Oj, vad stolt jag kommer att vara om kvällen inte slutar på McDonald's för min del!

Inte mindre än två planerade avsteg nästa vecka, så jag borde verkligen hålla mig just den här gången.

Fyrtiotre and counting

Hå hå, ja ja ... Man blir ju inte yngre, som sagt. Men att det skulle sätta sådana käppar i hjulen för att komma någorlunda i form, det var jag inte beredd på!

Och vet ni vad, det kommer inte att bli bättre. Det kommer att bli värre.

Men, hey! Det är ingenting att deppa ihop för. Det är bara att köra på. Jag är precis där jag vill vara i livet och jag älskar min familj, mina vänner och min tillvaro. Jag är gladare än någonsin tidigare, för att inte tala om hur mycket nöjdare jag är med mig själv än när jag var yngre. Jag är en bättre människa på alla sätt och vis.

Förutom det här med den åldrande kroppen då. Men min kropp kommer aldrig att vara yngre och fräschare än den är idag! Vi ska bara försöka hålla den funktionell så länge det bara går.

Och, hallå! Det är ju det jag håller på med här.

Träningsfrekvens

Min träningsfrekvens är inte vansinnigt imponerande, med tanke på att jag satsar på lite träning "varje dag", snarare än stora träningspass några gånger i veckan. Just nu ligger jag på mindre än varannan dag (men dock mer än var tredje), totalt 34 pass på 80 dagar. Men jag har i alla fall stenkoll i och med den här bloggen, så jag behöver inte gissa och försöka "känna efter" hur det går med träning och diet. Vi har det grönt på vitt här och jag kan inte komma undan. Dessutom slipper jag känna - vilket jag nog ofta gör annars - att jag helt tappat sugen och bara sunkar omkring ändå. Mitt track record är långt ifrån perfekt, och jag ser ju här att jag fallit igenom i snitt en gång var åttonde dag, MEN ... jag har inte levt i total dekadens heller! Vilket avgjort är ett lyft.

Så på det stora hela, yay mig!

Frisk och fin

Min sjukdom visade sig vara en kortis, tack och lov! Brukar annars åka dit rejält nuförtiden. En åldersgrej, antar jag. Och den rena frekvensen av sjukdomstillfällen har så klart mycket med dagisdottern att göra (även om hon hållit sig i stort sett frisk hela 2017 - peppar, peppar!).

Jag har f.ö. bestämt mig för att ignorera resultat så långt det är rimligt (ett "normalt" BMI är ju eftertraktansvärt så klart, och om jag går upp någonting fasligt i vikt så måste jag ju agera) och leva ett liv inte vinna ett krig (som Anna Kåver så klokt titulerat sin fina, sälbeprydda bok). Jag vill inte och kommer inte att följa några stenhårda regler till punkt och pricka. Så enorma problem har jag inte med vikten och hälsan att jag är tvungen att helt bryta med osunt leverne. För i mitt huvud är osunt leverne i rimligt mått = livsbejakande leverne. Men det gäller bara om man kan hålla det på en avvägd nivå - och jag tror att jag kan det.

Sjuk igen

Jaha ja. Så var det dags att ramla av träningsvagnen igen. En liten förkylning har slagit rot i kroppen och gjort mig inte bara grinig utan även träningsoförmögen. Och häromdagen var jag dessutom (planerat) ute och krökade och hade därför grundat friskt med både bröd och semlor. Så semmelfet och träningsutslagen. Blä.

Nötchokladkräm

Jag har ett problem i form av en burk med nötchokladkräm i kylen. Den har kommit i min ägo på lite svåridentifierbara vägar. Det var någonting med att min tvååring sprang iväg i affären precis när jag stod och läste på burken, för att den verkade så himla ekologisk och fin så att den möjligen kunde innehålla mest nötter och ren kakao (det gjorde den inte - socker hela vägen). Och så drog hon alltså iväg, och jag hade burken i handen, och jag hade inte riktigt läst färdigt, och ja ... Jag hade den kvar i handen när vi kom till kassan.

Sedan dess har den stått i kylen och ropat på mig. Kanske lite som när vindarna viskade Roger Pontares namn ("Roooger ... Rooooooger ..."). Ja, fast mitt namn då.

Och jag har tamejfan inte tänkt på annat än den där krämen sedan den flyttade in. Min plan är väl att sätta i mig den i morgon när jag ändå tillfälligt ska bryta min LCHF av festskäl. Men, ojojojojoj, vad jobbigt det är när den står och ropar.

Den ser ut att kunna vara hur kolhydratsfri som helst ...

... men det är bedrägligt.

Räddad av bloggen

Återigen räddad av denna blogg. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Att starta den här bloggen har faktiskt gjort underverk för hela min process att äta och träna vettigt. Det är visserligen ingen som läser den (i stort sett), men det känns ändå som ett commitment som jag tvekar inför att bryta. Jag vet att om jag faller för sötsuget eller slarvar med träningen så syns det! Det gör att jag håller mig på mattan typ nio av tio gånger. Eller nåt. Ofta i alla fall!

Och jag har ännu inte kommit till det läget att jag börjar frisera sanningen här på bloggen:) Vore annars typiskt mig.

Tårtsug

Åh, vilket tårtsug jag har!! Jag ÄLSKAR tårta!! Och min dotter ger mig hela tiden tårta när vi fikar. Låtsastårta, alltså, men det sätter ju igång suget något förbannat!

Då kör vi!

Så. Födelsedag och därpå följande dietfri dag p.g.a. restaurangbesök med maken över. Dags att köra igång igen. Än så länge känns det bra. Man mår nämligen uruselt av socker och mjöl. Men shit, vad gott det är.

Nästa planerade slarv är 11 mars, så det är inte så långt borta, men till dess är det stenhård disciplin som gäller. Och då även träningsmässigt. Halkade efter rejält i.o.m. danspass i lördags som knäckte kroppen ordentligt (p.g.a. ovana), om än ej på något destruktivt sätt, samt alkoholkonsumtion.

Så, nu ska vi få upp den här fyrtiotreåriga kroppen på banan igen! Planen är ju att den ska hålla någorlunda i ca fyrtiotre år till.