Botten är nådd

Det här går verkligen pissdåligt. Juletider, liksom, med allt vad det innebär av pepparkaksbak och glögghuttar om kvällarna.

Och inte minst: Känslan av att "snart är det ju ett nytt år med nya möjligheter och en ny början på allting". Det där är ju oerhört bedrägligt. Snart börjar det, liksom. Det är ju en ren konstruktion i sinnet.

Men ja, nu är det så, och jag skäms inte för att berätta att det idag blev egenhändigt bakade lussekatter till frukost:)

Lovvärt försök

Igår tränade jag en snabbis. Min fot tog verkligen stryk, känner jag idag, trots att jag gjorde ett minimum av den typen av övningar som innefattar ett visst mått av fotinblandning. Suck.

Förbannade tå!

Ett pissigt omtag

Ok, detta "omtag" (se föregående inlägg) blev riktigt, extra pissigt. Låt mig skylla det hela på min tå.

Öh, say what?

Jomen så här såg den ut för drygt två veckor sedan:

Jag hade helt enkelt råkat dra den i soffan (inte någon mjuk del av denna) med full kraft. Notera att ringtån (den blåaste) har en lite underlig vinkel. Detta beror på att jag lyckades få in soffkanten mellan lång- och ringtå.

Jag linkade - alltså, verkligen linkade! - i nästan två veckor. Nu har det börjat ordna upp sig. Tån är fortfarande en aning svullen och gör ont främst vid beröring eller promenad längre än fem minuter.

Hursomhelst så har detta gjort det svårt att träna. Det har också gjort att jag hamnat i något sorts tröstmode, där jag gärna matat mig själv med socker.

En riktigt pissig kombination, som lett till ett pissigt omtag.

Snart på banan igen.

Omtag

Nämen, allvarligt, hörni. Nu är det dags för ett omtag här. Det kändes som en jättebra grej med mina olika fina räknare som skulle visa hur det gått under hela året, men resultatet var att jag bara blev modfälld när jag såg tendensen och liksom gav upp helt. Inte bra.

Så nu försöker vi med någonting annat. Jag gillar räknarna, men jag tänker köra en månad i taget i stället. Det känns som en mer rimlig tidsrymd, men det kommer ändå att ge en god överblick över hur det går.

Negligerad blogg ...

... negligerad hälsa.

Jodå, det går bra att sätta ett likhetstecken där, mer eller mindre. Fritt fall råder på alla plan. Ingenting är som det borde vara just precis nu ur hälsosynpunkt.

Men jag tänker inte räkna ut mig själv. Jag tänker ta mig upp i sadeln igen. Kosta vad det kosta vill.

Jag hör av mig!

Den hårda sanningen

Den här bloggen är ointressant på de allra flesta sätt - är jag den första att skriva under på - men den hjälper mig att se sanningen i vitögat på ett sätt jag aldrig lyckats med förut. Jag tror inte att mina räknare stämmer hundraprocentigt - därtill är livet alltför nyckfullt och jag har säkerligen missat en del dagar hit och dit - men oj vilken tydlig indikation på hur verkligheten ser ut. Den ser ut så här:

- Jag äter alldeles för mycket socker
- Jag tränar alldeles för lite
- Jag ägnar mig alldeles för lite åt min själsliga frid

Det är inte så att jag tänker skälla på mig själv för detta, men förhoppningsvis kan den tydliga bild jag får hjälpa mig att göra lite smartare val för kropp och själ framöver.

Nämen, allvarligt talat ...

... det här med veckoplanering var en dålig idé. Jag spyr bara jag ser inläggen - så himla trist att se veckan utstakad. Dessutom glömmer jag att fylla i avstämningen ordentligt, och då är det ju meningslöst. Bara ett till måste som läggs ovanpå alla andra. Så nu lägger vi av med det.

I övrigt sitter jag här och prokrastinerar. Borde skriva manus, borde städa. Orkar inte. Sitter i stället och skriver dundertråkigt inlägg.

Suck.

Vecka 38 2017 - planering

Måndag

LCHF + bönor

Tisdag

LCHF + bönor

Onsdag

LCHF + bönor

Träning
Torsdag

LCHF + bönor

Träning

Fredag

LCHF + bönor

Dock lunch ute, vilket kommer att innebära lite slarv.
Lördag

LCHF + bönor

Träning

Söndag

LCHF + bönor

V 37 2017 - avstämning

Jaha, hur gick det då? Jo, så här:

Måndag

LCHF + bönor

Tisdag

LCHF + bönor

Onsdag

LCHF + bönor

Meditation 5 min
Torsdag

LCHF + bönor

Träning 7 min

Fredag

LCHF + bönor

Träning 20 min dansworkout

Lördag

Ingen träning

Spontan skaldjurs- och champagnekväll med maken - vitt bröd

Söndag

Sockerförfall

----------------------------

Svart = enligt plan

Rött = ej planerat avsteg


Grönt = ej planerad bonus

Gult = halvgenomfört mål

Vecka 37 2017 - planering

Här är min genomspännande planering för innevarande vecka:

Måndag

LCHF + bönor

Tisdag

LCHF + bönor

Onsdag

LCHF + bönor

Torsdag

LCHF + bönor

Träning

Fredag

LCHF + bönor

Lördag

LCHF + bönor

Träning

Söndag

LCHF + bönor

---------------------

Endast två träningspass, alltså, eftersom jag är lite smårisig och inte tänker pressa min medelålderskropp.

Vecka 36 2017 - avstämning

Måndag

Indisk hämtmat, utan ris men med bröd

En hel del champagne ...

Tisdag

Gående meditation ca 5 min

HIT 15 min

OK mat

Onsdag

Meditation 5 min

OK mat

Torsdag

HIT 15 min

Indisk mat, ris, bröd

Fredag

Planerat avsteg, massor med kolhydrater och snask, och vin, så klart

Lördag

Ok mat

Söndag

Ok mat

Ingen träning

--------------------------

Svart = enligt plan

Rött = ej planerat avsteg

Grönt = ej planerad bonus

Ett stycke meditation under västen

Jomen, idag lyckades jag klämma in en liten femminuters gående meditation på väg ifrån lämning på dagis. Den allra första sedan jag la till meditationsräknaren.

Yay!

Det är också verkligen, verkligen meningen att träningsräknaren ska stegas upp ett steg idag ...

Vecka 36 2017 - planering

Måndag

Eventuellt litet avsteg. Middag hos kompis. Dock inget socker! Däremot lite alkohol ok.

Tisdag

LCHF + bönor

Träning

Onsdag

LCHF + bönor

Torsdag

LCHF + bönor

Träning

Fredag

Party! Planerat avsteg - både socker och alkohol kommer att förekomma.

Lördag

LCHF + bönor

Söndag

LCHF + bönor

Träning

Nä, nu får det vara nog!

Men så här kan vi ju inte ha det! Min livsföring har nått någon sorts bottennivå och min statistik på den här bloggen avslöjar precis hur det ligger till - jag hade säkert friserat verkligheten mentalt om jag inte haft det så här svart på vitt.

Sockerfri 72%
Håller mig till min svurna diet 62%
Tränar 32% - fast just nu inte alls!
(Procent anger del av året totalt hittills.)

Jag måste rycka upp mig, det står helt klart. För att min fyrtiotreåriga kropp ska ha en chans att hålla sig frisk och funktionell. Och detta inte minst för att min treåring ska ha en mamma som orkar och kan ta hand om henne ordentligt. Ingen svår ekvation: Jag måste ta hand om mig själv - om inte för min skull så för min dotters.

Dags för lite planering, alltså. Och för detta ändamål har jag ju denna blogg! Så lägligt.

Jag tänker mig veckoplanering. Med minst tre träningspass - we're talking HIT här, så det är sannerligen inget högt satt mål. Men vi mjukstartar ändå med tre pass. Och OM jag nu ska frångå min diet - och det är jag inte främmande för, under kontrollerade former - så ska det i alla fall vara planerat i förväg och inte bara ett impulsbeteende.

Så har vi den själsliga hälsan då ... Till min stora skam ligger meditationstillfällesräknaren fortfarande på noll. Men ok, vi säger meditation EN gång i veckan då, till en början. Det måste jag ju kunna fixa.

Jag tänker skapa en etikett som heter "Veckoplanering" och skriva ett sådant inlägg varje vecka. Sedan ska jag ha en till etikett "Veckoavstämning", för att se hur det gick. Här ska skaffas kontroll över livet!

Bönincitament

Himmel, vilket svårtläst ord: "bönincitament". Alltså, ett incitament för att äta bönor. Om jag nu skulle behöva något ytterligare sådant, förutom att det är hälsosamt, gör att jag tappar i vikt, får magen att funka, samt är svårslaget billigt.

Ok, vilket är då detta bönincitament? Jo, miljön. Klimatpåverkan, kära vänner. Oändligt mycket bättre med bönor än med animaliska livsmedel. Självfallet gäller det inte bara bönor, utan det mesta i vegetarisk väg, men just baljväxter i allmänhet funkar så himla bra för mig som ersättning för både kött och i viss mån även mejeriprodukter.

Vad kan man göra mer för miljön då, medan vi nu är inne på ämnet? Kolla på det här, för att få lite förslag och inspiration. Själv har jag just gått med här, för att försöka kompensera en aning för allt jag orsakar i form av negativ miljöpåverkan.

Se där, ett meningsfullt inlägg på den här i allmänhet helt meningslösa bloggen. Meningslös för andra alltså - själv har jag enorm nytta av den när det gäller att försöka hålla mig på den här sidan om hjärtattacken.

Fritt fall

Nu finns det inte mycket positivt att säga om min livsföring, hur gärna man än skulle vilja. BMI har krupit upp strax över 25 igen, träningen ligger mer eller mindre på is och själen är också lite kaosig till följd av semesterstress. Inte många rätt här alltså.

Men vadårå?! Jag kämpar på här. Upp i sadeln igen och igen. Jag tänker minsann försöka överleva så länge min dotter kan ha användning för mig och inte dö förrän hon känner att det börjar bli aktuellt att få det där jädrans arvet någon gång.

BMI under kontroll

Jomen, mitt BMI är inom gränserna för det normala (trots mina utsvävningar på sistone i kombination med det nästintill totala träningsslarvet): 24,6. Det får mig så klart att vilja belöna mig själv med snask. I skrivande stund sitter jag och funderar på om jag ska smita ned på Ica och köpa en lemon curd-glass som jag råkade få syn på häromdagen.🙄 Så himla typiskt mig.

Igår ...

... var det ju inte direkt. Kan man lugnt säga. Men det har varit en del nu. Mest med färdigställandet av min bok "Visheten vaknar" som precis gått i väg på tryck och som kommer ut i september.

Hur har det gått med sundheten under denna period då? Nja. Njo. Så där, får man väl säga. Jag har knappt tränat alls och ätit socker var och varannan dag. Det är t.o.m. så att mina räknare förmodligen är en aningen off, eftersom jag har varit dålig på att uppdatera när jag ätit socker eller bara slarvat med mathållningen. Men jag har i alla fall gjort ett ärligt försök att hålla räkningen och jag tror att det ska stämma hyfsat.

Hur ser det ut i siffror nu då, så här när det gått drygt ett halvår och allting har gått mer eller mindre utför på sistone? Jo, så här:

Sockerfira dagar: 78%
LCHF- + böndagar: 70%
Träningsdagar: 37%

Inte speciellt muntert alltså. Men hey! Jag håller på att leva ett liv här. Och jag äter inte socker varje dag. Och jag har rört på mig lite grand, då och då.

Bra så.

Tårta i dagarna tre

Nu har jag tre dagar framför mig av tårtkonsumtion! Min dotter fyller tre på måndag och för att klämma in kalas i olika konstellationer kommer det hela i praktiken att pågå i tre dagar. I kväll blir det glasstårta (och jag pratar inte sunkig Viennetta här, utan riktigt hantverk från en bättre gelateria) och jag är mer otålig än födelsedagsbarnet själv.

Jag inleder dessa tre dagar med en BMI på 24,5. Vi får se var vi hamnar i slutändan.

Mina vänner i sjukdom och hälsa

Ben & Jerry. Mina vänner in sickness and in health. I alla fall in sickness. Två paket har jag smällt i mig under min veckolånga sjukdom. Jag tänker inte bråka om det - vem bryr sig? Jag är så lycklig över att vara tillbaka (nästan). Man ska inte underskatta det här med att vara frisk! Vilken grej att slippa vara sjuk! Det finns folk som lever med olika kroniska sjukdomar och, shit, vad jävligt det måste vara! För hur ska man då orka någonting ö.h.t.?

Bara att jag kan sitta och skriva vid datorn och inte behöver ligga och pekfingervalsa på en iPad känns alldeles fantastiskt. Jag är så otroligt mycket snabbare på ett vanligt, mekaniskt tangentbord. Och risken för skumma typos minskar exponentiellt.

Och ATT jag ska börja träna ordentligt när jag väl kan. Ojojojojoj, vad det kommer att kännas bra. Inte roligt - så personlighetsförändrad är jag inte - men så förbannat nyttigt för kroppen.

Så himla pepp just nu! Hoppas det håller i sig längre än idag.

BMI-succé!

Äntligen - ÄNTLIGEN! - har jag tagit mig in i rätt BMI-intervall. Idag klockade jag in 24,6. Helt otroligt skönt! Det betyder att jag är officiellt normalviktig. Och det betyder också att jag under dessa årets första fem månader ändå gått ned ca 4-5 kg. Detta alltså trots att jag ätit socker i snitt nästan var femte dag! Det är ju väldigt glada nyheter att ca 80% sund kosthållning räcker bra långt. Jag vill ligga på ett BMI kring 24 (för att ha lite marginaler), så det är en liten bit kvar, men sedan handlar det för mig bara om att stanna där. Och jag tror faktiskt att det kan vara fullt möjligt helt enkelt genom att äta som jag redan gör. MEN, sockret måste jag nog vara mer försiktig med i vilket fall som helst. Det är ju faktiskt pissdåligt för kroppen.

Apropå pissdåligt, så är det händelsevis precis så jag mår nu. Min halsfluss har blivit en aning värre och fyradagarshelg med stängt dagis närmar sig med stormsteg.😱

Gnäll och avstämning

Men alltså, det här går ju inte så bra på det hela taget. Nu har jag fått en streptokockinfektion i halsen och känner mig rätt under isen. Detta gör också att jag inte kan träna. Inte för att jag vill träna - jag avskyr det - men jag måste ju. För min hälsas skull. Fast just nu kräver ju alltså denna hälsa att jag ger fan i träningen. Så tack, hälsan? Eventuellt.

Om vi ska stämma av och kolla på min prestation så här långt, när vi tillryggalagt fem månader av året, så ser siffrorna hyfsat dystra ut överlag, oavsett tillfällig sjukdom.

Meningen var ju att jag just nu skulle vara en bra bit på väg i min sockerfria månad, men ett alltför blött krogbesök ledde till sockerkonsumtion. Och glassen (den som jag köpte på hemvägen från krogen, så klart: Ben & Jerry's One Love) blev över och inmundigades två dagar senare. Summa summarum: Två avsteg under denna min "sockerfria" månad. Yay.

Totalt under det här året har jag haft 27(!) dagar då jag ätit socker!! Det är 18% av tiden! Det är alltså mer än en gång i veckan. Helt ofattbart, för jag upplever att jag varit ytterst restriktiv. Tur att jag har min lilla räknare här, för annars hade jag fått för mig att jag verkligen idkat renlevnad detta år.

Men siffrorna talar sitt tydliga språk och det är inte konstigt att jag inte gått ned speciellt mycket i vikt, trots bra matdisciplin 82% av tiden.

Träningen ligger f.ö. på 43% nu. Jag tänker inte klaga på mig själv för det. Det är bra jobbat, med tanke på hur mycket jag ogillar att träna.

Framöver planerar jag att vara ytterst vaksam vad gäller sockret. För visst, jag får äta sötsaker ibland, men absolut max en gång i veckan. Möjligen. Helst inte mer än en gång på två veckor. Det vore något sorts ideal. Men i så fall har jag redan överskridit min kvot för hela året.

Suck.

Men vad hände nu då med min sockerfria månad?

Ja, vad hände med min sockerfria månad? Den föll på ett bättre krogbesök. Alkohol var inblandat. Och åsynen av andras efterrätter. Beskrivningen av dessa efterrätter i menyn. Allt sådant.

Dessutom hade jag redan vid det laget druckit Riesling, så det var ändå kört. Resonerade mitt överförfriskade jag.

Tio dagar under västen

Nu har jag varit sockerfri i tio dagar. Inte någon stor grej för de flesta. Men jag är hjälplöst fast i klorna på sockerdemonen. Jag har ett sådant sjukt sockersug!😬 Och planen är alltså att inte äta socker förrän på min dotters treårskalas 11 juni. Det är tjugoen dagar kvar, idag inräknat. Jag har alltså inte ens kommit en tredjedel på vägen. Eller, ja, låt oss kalla det en tredjedel, för det är fanimej nära nog. Men blä för att längta så efter tårta och glass!😫

Och meditationen då, undrar någon, hur går det med den? Mm. Den räknaren står fortfarande på noll. Jag får faktiskt lite lätt panik bara jag tänker på den där räknaren. Men på något sätt ska jag väl kunna kicka igång mig själv. Det är rimligt att hävda att själavård(!) är viktigare än någonting annat för det allmänna välbefinnandet, så ... hur dum får man vara?

Det är frågan.🙄

Sextio samt noll

Sextionde träningspasset för i år idag. Yay! Och jag har börjat bra på min avhållsamhetsmånad. Det är bönor och low-carb som gäller och jag håller mig i schack fast kroppen skriker efter socker.

Men själen då? Jag införde ju en räknare för meditationstillfällen för inte så länge sedan. Hur går det med det?

Noll. Det går noll. Noll tillfällen. Nedprioriterat som vanligt.

Låt oss ändra på detta idag!

Ack och ve!

Jag vill ha mitt socker!! Alltså, verkligen! Varför kan inte världen bara vara så beskaffad att socker och vetemjöl vore supernyttigt? Kroppen borde väl sukta efter sådant som är bra för den?

Som bönor ... Suck. Jag vill inte ha bönor. Bakade desperat bröd med nötmjöl och fucking bönor igår! Men det var inget vidare. Det hade varit gott om jag hade haft socker i. Eller åtminstone en banan. Som ju innehåller socker.

Men nu är det totalförbud som gäller. Det är uppenbart att jag inte klarar av det här "frihet under ansvar". Jag är i sanning sockrets bitch och det vill jag inte vara. Sockret ska vara min bitch! Inte tvärtom.

Cold turkey här, alltså. Ingen trevlig upplevelse.

Champagne är i alla fall fortfarande tillåtet. Men allt annat än ytterst måttfull konsumtion av sådan brukar leda raka vägen tillbaka till - wait for it! - sockret.

Sockerfria leken börjar nu!

Nu. Jävlar. Nu SKA jag vara sockerfri i en månad. Mitt rekord i år är än så länge 18 dagar i följd. Min övergripande sockerstatistik är smått katastrofal: 25 sockerdagar har jag haft hittills i år av totalt 130 dagar. Det är ca 80 % sockerfrihet, vilket kan låta ok, men om man tänker på att det motsvarar nästan en hel månads sockerintag så känns det inte så bra.

Min dotter kommer att ha kalas 11 juni. Då ska jag äta tårta. Fram till dess: So long, sugar!

LCHF + bönor och Tiki Wednesday

Ok, nu blir det lite rörigt här, men jag kommer att ändra rubriceringen på min LCHF-räknare. Detta eftersom jag tänker göra det till en del av min "tillåtna" diet att äta bönor, kikärter och linser. Jag har viss indikation på att detta kan fungera väldigt bra, trots att det är en contradiction in terms med low-carb-high-fat plus kolhydratstinna baljväxter.

Nu tänker jag alltså köra på detta och eftersom LCHF-räknaren ju varit avsedd att markera "dagar då jag följt min tänkta diet" så döps den om till "LCFH + bönor". Catchy, I know.

Idag är det dock dags för ett planerat avsteg. Det är nämligen Tiki Tuesday igen, och den här veckan råkar denna cocktailhögtid infalla på en onsdag.

MEN! Sedan är det total disciplin som gäller i en månad. Jag ska äta tårta på min dotters treårskalas 12 juni, men inte ett korn socker fram till dess.

Fullständig discipling fr.o.m. i morgon alltså!

Sockrets bitch

Jo, det är jag. Sockrets bitch. Nu har det gått riktigt dåligt att hålla sig borta, men min plan kvarstår oförändrad: Fr.o.m. 11 maj t.o.m. 11 juni inget socker alls. Jag vet inte om det kommer att röra sig om total LCHF dock, eftersom jag mår så himla mycket bättre magmässigt om jag kan äta lite linser och kikärter.

Men just nu har jag förlorat den här striden. Socker 1 - jag 0.

Sockerfria planer och så det där med själens välmående

Nämen nu känns det som om jag äter socker var och varannan dag. Och grejen är ju att jag inte alls mår bra av det! Jag mår faktiskt piss av det. Så nu gör vi så här: På onsdag 10 maj så är det Tiki Wednesday (sic) och då kommer jag alltså per definition att få i mig socker, men sedan TÄNKER jag göra ett uppehåll fram till och med 12 juni, så vi har tårtkalas här hemma på förekommen anledning.

Kan jag klara en hel månad? Svar: ja. Kommer jag att må bättre av det? Svar: You bet.

För övrigt tänkte jag introducera ännu en räknare här. Det handlar om meditationstillfällen - i alla fall om minimeditationer. Sådana stunder då jag satsar på att bara vara, i mindfulnessanda. I praktiken kommer det att kunna röra sig om allt från några minuter till fullskaliga meditationer. Och anledningen till att jag tänker ha en räknare här är att jag STÄNDIGT nedprioriterar själen. Det blir liksom aldrig av, för jag har så mycket att klara av, producera och fixa med.

Det känns som om det går lite stick i stäv, det där med att ha en räknare för att se till att ta det lugnt ibland, men jag hoppas att det ska vara ett sätt att faktiskt få till stånd sådana tillfällen då jag faktiskt inte gör någonting.

En aning slarvig men nöjd

Nu har här slarvats rejält med både socker och träning. I det första fallet har det blivit lite väl mycket och i det andra lite väl lite.

Men, vad gör jag då? Skäller jag på mig själv? Inte! Eller, jo, det gör jag så klart. Men det ska jag inte göra, för liksom jag sagt förut så försöker vi leva ett liv här, inte vinna ett krig (köp Anna Kåvers bok f.ö., som inte handlar om fysisk form, men väl psykisk).

Det är egentligen inte ens aktuellt att tala om "nya tag", för det går ändå överlag hyfsat det här. Jag är i alla fall inte fetare och slöare än när jag startade den här bloggen, utan tvärtom, även om resultaten inte varit överväldigande. Av naturliga skäl, eftersom jag inte varit direkt strikt i min livsföring. Jag har bara styrt upp lite och blottlagt mitt beteende för mig själv.

På det hela taget är jag skitnöjd.

Linser

Hoppsan, jag gick i dagenefterfällan igen. Det fanns dajmstrut kvar i frysen på morgonen efter Tiki Tuesday ... Ni fattar.

Plus att jag har börjat äta en del linser och kikärter. Det är inte så himla bra ur LCHF-synpunkt, men på andra sätt känns det väldigt bra. Till exempel så är det ju vegetariskt, vilket är bra ur en massa synvinklar. Dessutom mår jag ganska bra av det. Jag är en ständig katastrof av mer eller mindre galopperande magkatarr, men med linser och grejs blir magen ganska lugn. Så LCHF-dagarna faller ifrån här på räknaren intill och det är alltså linserna som spökar där.

I övrigt så har det ju gått ungefär ett tredjedels år nu (va, redan?!) och när jag stämmer av kan jag ju se övergripande tendenser - vilket jag aldrig kunnat göra förut, helt enkelt eftersom jag har haft noll statistik att gå på. Jag ligger på 84 % sockerfria dagar och jag tränar 44 % av alla dagar.

Det kunde så klart ha varit bättre, men framförallt så kunde det ha varit sämre. Mycket sämre! Jag väljer att säga hurra och ge mig själv fullt godkänt.

Tiki Tuesday

Nu är det dags igen: Tiki Tuesday med polarna! Himla trevligt och alldeles katastrofalt för renlevnadsintentionerna. Dessa fantastiska cocktails är både söta och alkoholstinna. Jag brukar må piss efteråt och dessutom finns det en överhängande risk för McDonald's-besök på hemvägen.

Nå, har tränat idag i alla fall. Klen kompensation, men bättre än ingenting alls.

Biobesök

Mitt mantra ("jag gillar inte godis") fungerade fint i knappt en vecka. Sedan blev fredag och bio med för-champagne hemma hos en vän. Alkohol och jag ... Beslutsamheten samt omdömet luckras upp till oigenkännlighet. Stor påse biogodis. Ingen träning idag heller, för jag mår rätt pissigt.

Mantra

Jag gillar inte godis. Är lögnen jag försöker intala mig själv när jag börjar vackla i min beslutsamhet. När suget blir i det närmaste ohanterligt.

Det riktigt sjuka är att det har funkat hittills. Jag försöker fokusera på känslan man har när man ätit för mycket socker och gör mitt bästa för att liksom visualisera den i kroppen. Då kan jag få för mig att jag inte gillar godis något vidare.

En kort stund i alla fall.

Påskavräkning

Det blev skärtorsdagen och långfredagen som blev mina godisdagar denna påsk (i stället för, som planerat, långfredag och påskafton). Och det var VIDRIGT! Jag har mått så DÅLIGT av allt skit jag proppat i mig, och det var inte ens särskilt gott, utan mest tvångsmässigt.

Om jag nu bara kunde komma ihåg den här känslan av att aldrig mer vilja se en sötsak! Jag vet tyvärr att suget kommer att komma tillbaka, men om jag läser det här någon gång i framtiden (ska skapa en ny söktagg som heter "Påminnelse" eller något så att jag kan filtrera fram sådant här) så vill jag nu bara säga till mig själv att socker inte är livet, utan ett gift. Man mår PISS av överkonsumtion. Det finns så mycket annat som är roligare än att äta socker! Så, framtida jag, gör något annat! Låt sockret vara, för din egen skull❤

Irrationella jag

Det går långsamt det här, det gör det, men jag ser ett definitivt resultat nu - trots alla snedsteg jag gjort mig skyldig till. Mitt BMI låg idag på 25,1 och när jag tog fram måttbandet så såg det bättre ut än någonsin under detta år.

Allt detta är onekligen glädjande, men gissa hur jag reagerar. Man kunde ju tro att jag skulle känna att "yes, nu kör vi ända in i kaklet!", men så fungerar jag tydligen inte. I stället har jag ett enormt sug efter att börja slarva, "när det nu ändå verkar ordna upp sig".

Och påsken är här! En ännu mer godispräglad högtid än julen. Och, ja, jag kommer att äta godis. MEN det måste planeras ordentligt, så jag inte går omkring och småsnaskar varenda dag här framöver. Vi måste begränsa det till påskafton. Och möjligen en dag till. Kanske långfredagen, när jag ska på en liten påskgrej hos mamma. Med största sannolikhet kommer det att serveras saker jag kommer att ha svårt att tacka nej till.

Ok, vi säger så: Långfredag och påskafton är fria godisdagar. Lite extra farligt att de följer direkt på varandra, eftersom det är oerhört lätt att ytterligare en dag slinker in därefter. I synnerhet om det finns kvar godis här hemma. Men det får lösa sig!

Chokladbollsmiss

Jaha ja. En oplanerad synd. Igår, när jag precis kommit hem från träningen, gav vi oss ut hela familjen, utan att jag ätit någonting. Vid lekparken där vi sedan hamnade fanns en liten kiosk där man kunde köpa kaffe och lite annat smått och gott. "Jag går och köper en kaffe", sa jag, och kom sedan tillbaka med både kaffe och chokladboll. Godaste jag ätit, någonsin.

Sensmoral: Ät något vettigt när du har tränat, för kroppen kommer att pocka extra mycket på någon form av återställare.

40-strecket

40 träningspass i år. Skulle ha varit bra mycket fler i ett tänkt idealfall. Men ändå, antar jag.

Vi ska ha klart för oss att det oftast rör sig om väldigt korta pass, så det är inte så himla mycket att skryta med. HIIT, liksom, ska ju vara the shit har man hört. Och det gör det ju helt klart lättare att faktiskt få träningen avklarad när det inte tar så lång tid i anspråk.

Att ha som mål att träna varje dag är väl att sätta ribban lite väl högt, men två av tre dagar borde vara rimligt när man kör så kort och koncist som jag gör. Låt oss satsa på det i fortsättningen.

Sjuk igen:(

Så har jag en jädrans förkylning på g i kroppen igen. Förutom att det gör mig trött och grinig och ineffektiv i största allmänhet, så gör det även att det inte är läge att träna.

Den goda nyheten är att min dotter av någon anledning INTE är sjuk. Inget vabbande! Yay!

Som man förtjänar

Jag mår inte bra. Alls. Jag förtjänar det. Alldeles för trevlig och god middag igår för att det skulle kunna ske utan konsekvenser. Nollad också, m.a.o.

Och hallå där, här tjatar jag om bristen på resultat av mina strävanden, när jag faktiskt bevisligen har lyckats slarva sammanlagt nästan två veckor under dessa årets första tre månader. Det går tydligen inte för sig, och det får man väl köpa.

Dock! När jag bara var lite, lite yngre hade den ansträngning jag ändå gjort räckt bra långt. Som det
är nu tycks jag i alla fall inte gå upp i vikt. Yay för små segrar.

En riktig miss

En klassisk dundermiss från min sida igår: Jag åt godis. För att jag hade haft en slarvdag innan. Det liksom spillde över. Och det är den värsta typen av misstag. Att göra avsteg, absolut, så ser livet ut - i synnerhet om det är planerat och inte bara ett infall - men att låta det bli samma sak en dag till, bara för att, liksom ... Inte ok.

Fy på mig och upp i sadeln igen. Inför morgondagens planerade avbrott ...🙄

Tiki time!

På Tiki Room för inte så länge sedan

It's always time for a tiki, som jag brukar säga. I kväll är det dags igen. Planerat avbrott, med andra ord. För det är rätt söta drinkar det rör sig om. Plus att vi passar på att besöka systerrestaurangen Mellow när vi ändå är på drinkstigen.

Livet är ju till även för annat än disciplin gudbevars.

Hur gick det då?

En något suddig bild av vinet* som dracks

Så, hur gick det med disciplinen igår, när det skulle festas?

Åt helvete. Grejen var den att det vin som serverades var ganska ordentligt sött, vilket genast bröt mot hela sockerfriheten. Då passade jag naturligtvis på att äta godis också ... Ja, ni vet hur det är.

Det positiva var väl att jag framåt småtimmarna kräktes upp alltihopa, eftersom jag är lite smått magsjuk, har jag märkt (trodde att det bara var matförgiftning häromdagen, eftersom ingen i min närhet åkt på samma grej).

Nollad hur som helst. Och med två inplanerade avbrott under nästa vecka.

*Eftersom jag är en språknörd av stora mått vill jag bara berätta lite om vad det står på vinet (som alltså är ryskt och köpt i Tallinn - helt fantastiskt exotiskt!). Transkriberat till latinska alfabetet står det "sladkoe igristoe" och detta betyder ungefär "mousserande sötsak" (strikt talat "sötsak mousserande"). Vilket ju är en hint. Det smakade faktiskt som en Bellini direkt ur flaskan = bubbel + persika.

Håll tummarna!

I kväll är det fest! Yay! Fest med tema "Cabaret och nattklubb i 20-talets Berlin". Därav accessoarerna ovan.

Så fort det är fest brukar jag göra ett av mina (ganska frekventa) avsteg från min strikta diet, men jag tänkte försöka undvika det idag. Tänker att ost väl är utmärkt grund för champagne.

MEN mitt omdöme ... Jag vet ju hur jag kommer att resonera med några glas innanför västen. Oj, vad stolt jag kommer att vara om kvällen inte slutar på McDonald's för min del!

Inte mindre än två planerade avsteg nästa vecka, så jag borde verkligen hålla mig just den här gången.

Fyrtiotre and counting

Hå hå, ja ja ... Man blir ju inte yngre, som sagt. Men att det skulle sätta sådana käppar i hjulen för att komma någorlunda i form, det var jag inte beredd på!

Och vet ni vad, det kommer inte att bli bättre. Det kommer att bli värre.

Men, hey! Det är ingenting att deppa ihop för. Det är bara att köra på. Jag är precis där jag vill vara i livet och jag älskar min familj, mina vänner och min tillvaro. Jag är gladare än någonsin tidigare, för att inte tala om hur mycket nöjdare jag är med mig själv än när jag var yngre. Jag är en bättre människa på alla sätt och vis.

Förutom det här med den åldrande kroppen då. Men min kropp kommer aldrig att vara yngre och fräschare än den är idag! Vi ska bara försöka hålla den funktionell så länge det bara går.

Och, hallå! Det är ju det jag håller på med här.

Träningsfrekvens

Min träningsfrekvens är inte vansinnigt imponerande, med tanke på att jag satsar på lite träning "varje dag", snarare än stora träningspass några gånger i veckan. Just nu ligger jag på mindre än varannan dag (men dock mer än var tredje), totalt 34 pass på 80 dagar. Men jag har i alla fall stenkoll i och med den här bloggen, så jag behöver inte gissa och försöka "känna efter" hur det går med träning och diet. Vi har det grönt på vitt här och jag kan inte komma undan. Dessutom slipper jag känna - vilket jag nog ofta gör annars - att jag helt tappat sugen och bara sunkar omkring ändå. Mitt track record är långt ifrån perfekt, och jag ser ju här att jag fallit igenom i snitt en gång var åttonde dag, MEN ... jag har inte levt i total dekadens heller! Vilket avgjort är ett lyft.

Så på det stora hela, yay mig!

Frisk och fin

Min sjukdom visade sig vara en kortis, tack och lov! Brukar annars åka dit rejält nuförtiden. En åldersgrej, antar jag. Och den rena frekvensen av sjukdomstillfällen har så klart mycket med dagisdottern att göra (även om hon hållit sig i stort sett frisk hela 2017 - peppar, peppar!).

Jag har f.ö. bestämt mig för att ignorera resultat så långt det är rimligt (ett "normalt" BMI är ju eftertraktansvärt så klart, och om jag går upp någonting fasligt i vikt så måste jag ju agera) och leva ett liv inte vinna ett krig (som Anna Kåver så klokt titulerat sin fina, sälbeprydda bok). Jag vill inte och kommer inte att följa några stenhårda regler till punkt och pricka. Så enorma problem har jag inte med vikten och hälsan att jag är tvungen att helt bryta med osunt leverne. För i mitt huvud är osunt leverne i rimligt mått = livsbejakande leverne. Men det gäller bara om man kan hålla det på en avvägd nivå - och jag tror att jag kan det.

Sjuk igen

Jaha ja. Så var det dags att ramla av träningsvagnen igen. En liten förkylning har slagit rot i kroppen och gjort mig inte bara grinig utan även träningsoförmögen. Och häromdagen var jag dessutom (planerat) ute och krökade och hade därför grundat friskt med både bröd och semlor. Så semmelfet och träningsutslagen. Blä.

Nötchokladkräm

Jag har ett problem i form av en burk med nötchokladkräm i kylen. Den har kommit i min ägo på lite svåridentifierbara vägar. Det var någonting med att min tvååring sprang iväg i affären precis när jag stod och läste på burken, för att den verkade så himla ekologisk och fin så att den möjligen kunde innehålla mest nötter och ren kakao (det gjorde den inte - socker hela vägen). Och så drog hon alltså iväg, och jag hade burken i handen, och jag hade inte riktigt läst färdigt, och ja ... Jag hade den kvar i handen när vi kom till kassan.

Sedan dess har den stått i kylen och ropat på mig. Kanske lite som när vindarna viskade Roger Pontares namn ("Roooger ... Rooooooger ..."). Ja, fast mitt namn då.

Och jag har tamejfan inte tänkt på annat än den där krämen sedan den flyttade in. Min plan är väl att sätta i mig den i morgon när jag ändå tillfälligt ska bryta min LCHF av festskäl. Men, ojojojojoj, vad jobbigt det är när den står och ropar.

Den ser ut att kunna vara hur kolhydratsfri som helst ...

... men det är bedrägligt.

Räddad av bloggen

Återigen räddad av denna blogg. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Att starta den här bloggen har faktiskt gjort underverk för hela min process att äta och träna vettigt. Det är visserligen ingen som läser den (i stort sett), men det känns ändå som ett commitment som jag tvekar inför att bryta. Jag vet att om jag faller för sötsuget eller slarvar med träningen så syns det! Det gör att jag håller mig på mattan typ nio av tio gånger. Eller nåt. Ofta i alla fall!

Och jag har ännu inte kommit till det läget att jag börjar frisera sanningen här på bloggen:) Vore annars typiskt mig.

Tårtsug

Åh, vilket tårtsug jag har!! Jag ÄLSKAR tårta!! Och min dotter ger mig hela tiden tårta när vi fikar. Låtsastårta, alltså, men det sätter ju igång suget något förbannat!

Då kör vi!

Så. Födelsedag och därpå följande dietfri dag p.g.a. restaurangbesök med maken över. Dags att köra igång igen. Än så länge känns det bra. Man mår nämligen uruselt av socker och mjöl. Men shit, vad gott det är.

Nästa planerade slarv är 11 mars, så det är inte så långt borta, men till dess är det stenhård disciplin som gäller. Och då även träningsmässigt. Halkade efter rejält i.o.m. danspass i lördags som knäckte kroppen ordentligt (p.g.a. ovana), om än ej på något destruktivt sätt, samt alkoholkonsumtion.

Så, nu ska vi få upp den här fyrtiotreåriga kroppen på banan igen! Planen är ju att den ska hålla någorlunda i ca fyrtiotre år till.

Födelsedag

Jodå, idag är det födelsedag. 43 år! Yay! Det betyder hursomhelst tårta och allmän dietfrihet. Otroligt skönt!

Definitivt resultat

Idag fick jag en överraskning av det positiva slaget när jag ställde mig på vågen. BMI 25,5. Fortfarande övervikt, men en klar förbättring.

Igår körde jag ett danspass på gymmet för första gången på länge och kände mig förvånansvärt stark. Kan jag eventuellt gått upp lite i muskelvävnad också?

Resultat - tror jag

Eftersom jag är så himla dålig på det här med att mäta resultat, och eftersom resultaten i sig inte är överväldigande och uppenbara, så känns det ofta som om jag står absolut stilla och stampar. MEN, idag mätte jag mig med måttband och jag tror verkligen att det försvunnit några centimeter här och där. Och den här gången tänker jag skriva upp resultaten någonstans, så att jag har någonting att jämföra med nästa gång.

Så det så.

Nä nu jävlar!

En väninna till mig har lyckats fantastiskt med sin träning på sistone. Hon har kämpat som ett djur och envist tagit sig i väg till träningen, konsekvent, vecka efter vecka, och uppnått otroliga resultat. Extremt inspirerande!

Så nu ska jag börja ta min träning på allvar. HIIT i alla ära - tänker fortsätta satsa på det - men jag ska spränga in lite annat också. Mitt mål är väl att träna fem dagar i veckan. Tre gånger korta HIIT-pass och två "vanliga" gympass - exempelvis löpning och ett instruktörslett danspass. Det ska väl gå att få till, särskilt som HIIT-sessionerna går att klara av hemma, även om två-och-ett-halvt-åringen klänger omkring på mig. Det finns liksom inga ursäkter.

Vikt fortsatt oförändrad. Och idag gick vågen dessutom sönder helt när min dotter hanterade den. Måste köpa en ny. Och borde ta mina måttbandsmätningar på allvar. Inte för att det här med de synliga resultaten är det viktigaste, men det vore ju lite peppande att se att någonting händer. Alls.

Sötsug och hunger

Det här med LCHF går inte så himla bra den här gången, som sagt. Eftersom jag är mer strikt än någonsin förut, så upplever jag alltså själva ätandet som så oerhört tröstlöst att jag tenderar att hoppa över det helt. Vilket gör att jag blir hungrig. Vilket leder till sötsug. Ingen bra trend. Jag måste se till att äta min ost, även om jag inte har någon som helst lust.

Den här typen av våldsamt strikt LCHF kommer inte att funka i längden, det känner jag verkligen. Så småningom - när det händer någonting ö.h.t. med vikten och det känns som om det rullar på åt rätt håll - så tänker jag övergå till en mildare variant, med en hel del nötbröd o.s.v. Tror att det kommer att underlätta om jag får ta mig en rejäl macka eller en kanelmuffin (sockerfri, så klart, och bakad på mandelmjöl).

Överviktig men pigg

BMI 26,2. Inte helt sunt. Det här går inte så himla mycket framåt - eller snarare tvärtom - om man bara ska se till vågen. MEN, jag är piggare. Faktiskt. Och det är ingen liten sak för mig. Jag är nämligen i stort sett alltid så trött att jag känner att jag helst av allt vill lägga mig ned och typ dö. Pigg har jag liksom aldrig varit. Och, ok, det är väl en lätt överdrift att påstå att jag är just "pigg" nu, men det är definitivt något åt det hållet. D.v.s. jag vill inte bara dråsa ned på marken där jag står och vila lite. Hurra!

Pizzaparty

Igår gjorde vi pizza här hemma på för ändamålet införskaffad pizzasten. Blev hur fantastiskt som helst. Jag kan varmt rekommendera det här med pizzasten - det blev inte alls det där rinniga, genomsura eländet som hemgjord pizza annars har en tendens att bli.

Vi gjorde även "efterrättspizza". Av filodeg, men på pizzastenen. Blev makalöst.

Så ... Nollad igen.

Dagens BMI

25,9. Hurra. Typ.

Så segt det här. Och just nu är jag så förbannat godissugen!!:'( Blä för medelåldern, som tydligen gör det så svårt att gå ned i vikt.

Nytt viktrekord

Ok, det här är lite nedslående faktiskt. Jag har vägt mig igen och jag har nått en ny toppvikt. Jag har inte vägt mer på ca tolv år (jag var ganska ordentligt överviktig i min senare ungdom)! Förutom när jag var gravid då. BMI 26,3:(

Och den som inte "tror" på LCHF tänker väl att "just precis, se där vad dåligt det går, vad var det jag sa?". Det är bara det att det har funkat klockrent tidigare (senast för två år sedan) och dessutom får jag sammanlagt i mig mindre kalorier nu än typ någonsin. Jag äter så lite, bara för att det är så himla tråkigt att äta.

Men jag har mitt system. Jag backar inte än. Skam den som ger sig.

Ny inställning

Jag har hittills haft någon sorts plan att köra stenhårt med LCHF tills jag fyller år (sista februari), vilket jag tyckte var en lämplig period att avgränsa för att a) palla med och b) hinna se resultat. Dock har jag brutit mot detta flera gånger och käkat socker, men jag har i alla fall lyckats undvika att fallet sträcker sig över flera dagar - vilket ju är bra. Och jag tror helt enkelt att detta ska vara min nya satsning: Att komma igen efter att jag rasat igenom. Att över huvud taget inte ha en begränsad period för ögonen, utan acceptera att jag då och då kommer att överge alla lovvärda, präktiga planer, men för guds skull se till att det inte blir mer än "punktvisa" förseelser. På obestämd framtid.

Just nu är jag så sjukt trött på LCHF, för det blir så himla tråkigt att äta. Jag äter verkligen bara för att man måste. Igår t.ex. blev det en rejäl omelett med ost till frukost och sedan en 125-gramsmozzarella till middag, och till sist lite fröknäcke med philadelphia till nattmacka. Det var fanimej inte mycket. Och hela anledningen till att jag alls åt var att jag har lite knäpp mage just nu, som bara skriker hunger utan att jag egentligen är hungrig. Konstigt, jag vet, men ibland har jag någon sorts magkatarr som yttrar sig på det viset. Magkatarren i sig beror på mitt osunda leverne i fredags.

Helt övertygad om den grundläggande sundheten i att inte proppa i sig kolhydrater. När jag har ett normalt BMI så tänker jag dock inte vara så strikt längre. Så blir det kanske lite roligare med mat. Jag vill att det ska vara roligt med mat! Ett av livets stora källor till glädje, och ett gemensamt intresse för mig och maken.

Så, nu stretar vi vidare.

Krogen

Krogbesök igår med drinkrace och allt vad det innbär i form av efterföljande McDonald's-binge på hemvägen. Tekniskt sett spillde det väl över även på denna dag, men jag tänker inte räkna så. Hey, det är min räknare, mina regler!

Ost

Ost. Ost är min arvedel. Min strupes sår. Mitt hjärtas skri i världen. Eller hur fan den går.

Så jävla trött på ost. Men jag vet inte vad annars jag ska äta. Tur att jag då och då måste laga middag till familjen och därmed blir så illa tvungen att hitta på någonting annat att sätta i mig.

Planerat avbrott

På väg till bättre vinlunch på Djuret. Har varit planerat länge. Så det så:)

Nollresultat

Alltså, vafan?! Inget synligt resultat hittills. I stort sett stenhård matdisciplin sedan början av året och inte ett gram har jag gått ned. Tror jag - jag har, som sagt, ingen vidare koll på var jag låg när jag började. Jag ligger i alla fall kvar på samma vikt som när jag vägde mig senast. Mitt BMI är på ett oroväckande 26,2! Klar övervikt.

LCHF har tidigare funkat på mig så att jag bara rasat i vikt. Kan det vara medelåldern som kickat in på allvar och gör det svårare och svårare att få ordning på kroppen? Nå, det spelar inte så jättestor roll i vilket fall som helst. Jag fortsätter på samma sätt bara. Och lägger återigen till träning när jag blir helt frisk.

Träningen:(

Min träning! Den dör en stilla död. I den här visserligen milda sjukdomen som jag går och drar på. Det känns riktigt, riktigt trist.

Men nu ska vi inte gräva ned oss i detta! Framåt bara. Förr eller senare hämtar jag mig. Och då jävlar!

Tre veckor!

Shit, jag ser att jag har 21 LCHF-dagar i år. Det är inte alls dumt. Jag räknar alltså hela dagar, så idag 24 januari så har jag totalt 23 dagar "bakom" mig. Två dagar med slarv, alltså. Nyårsdagen var planerad, för att lite bekvämt kunna hantera min baksmälla, och den resterande dagen var ett klockrent snedsteg till följd av alkoholkonsumtion.

Resultaten låter vänta på sig, men jag är på rätt spår.

Risig

Shit, vad jag känner mig risig idag. Frusen och eländig. Lite ont i halsen. Ingen träning idag heller.

Och LCHF ... Suck. Jag tror verkligen på konceptet, men satan vad tråkigt det blir att äta. Och mitt sockersug har inte gått över. Verkligen pisstråkigt.

Ingen bra dag hälsomässigt.

Sjuk igen

Piss. Dotterns förkylning har slutligen letat sig in i mitt system. Pallar inte mycket idag. Sannerligen inte att träna, som annars var planen. Men det är som det är.

Nytt "dagar i följd utan socker"-rekord idag! 13. Bra det då.

VAB = träningsstiltje

Nu går det inte så bra med träningen. Jag har halkat efter, helt klart. Det handlar mest om att jag är hemma med sjukt barn och inte riktigt kommer mig för att lägga mig ned på golvet och börja göra crunches i den allmänna håglöshet som råder. Trött är jag också. Som satan. Efter hostiga nätter med ledsen unge till följd.

Inget vidare resultat - men dock ett system

Så här långt har det faktiskt inte blivit något vidare resultat av min diet och träning. Jag är fortfarande lätt överviktig - vilket ju är ok efter endast två veckors disciplin (med ett övertramp) - men jag undrar efter dagens vägning (den första på mycket länge) om jag inte möjligen gått upp i vikt. Eller så vägde jag mer än jag trodde när jag började. Borde förstås ha vägt mig då, men jag orkade ärligt talat inte möta siffran på vågen. Jag gjorde något slags försök att ta mina mått, men jag skrev visst aldrig upp dem och jag vågar inte ställa mig med måttbandet nu i alla fall av rädsla för att falla ned i håglöshetens avgrund.

Så resultaten uteblir. MEN, jag har ett system. Ett system som jag vet fungerar. Och mitt mål handlar heller inte egentligen om att uppnå en viss vikt eller vissa kroppsmått, utan om att hålla mig någorlunda i form för att förhoppningsvis kunna leva i fyrtiotvå år till. Ungdomens kroppsfixering är ett minne blott och hälsan betyder allt. Detta betyder också att jag bara kommer att fortsätta med mitt system, utan att stirra mig blind på resultaten i form av siffror hit och dit.

Scott Adams (pappa till Dilbert) är något av en idol för mig (i alla fall delvis - jag tycker att han numera verkar lite väl Trump-vänlig och dessutom har han skaffat sig en bimbo på äldre dar) och han skriver i sin bok "How to Fail at Almost Everything and Still Win Big" just om det här med system vs mål. Föga överraskande så förespråkar han system.

Goda nyheter = dåliga nyheter

Upptäckte nu någonting som jag varit vagt medveten om tidigare, men som är värt att nämna. Jag fick just goda nyheter från mitt förlag - de vill ge ut mitt nya manus (en uppföljare till En väktares bekännelser)! Det som händer då är att mitt belöningssystem kickar in, vilket är dåliga nyheter. Impulsen att "unna mig" att gå och köpa en tårta för att fira är nästan omöjlig att stå emot.

Inget gott som inte har något ont med sig m.a.o.

Nämen, vad fan sitter jag och säger?! De vill ha mitt manus!! Lyckan är total!! En liten belöningsimpuls är INGENTING i sammanhanget.

Över all förväntan

Nu går allting över all förväntan här. Jag har faktiskt inget sockersug direkt nu, och utöver fadäsen i söndags går allting riktigt smidigt. Det värsta är väl träningen. Det är så himla SEGT att ta sig i kragen och göra det. Jag tycker att det är så himla TRÅKIGT! Den träning som jag verkligen tycker är rolig - instruktörsledda danspass på gymmet - är så himla logistiskt knepigt att få till.

Idag tror jag att det får bli onlineträning hemma. Inte så kul, men bättre än ingenting.

På banan igen

Så, nu har jag kommit över helgens fadäs och är på banan igen. Idag har jag tränat och både gårdagens och dagens matdisciplin har sett bra ut. Inget sockersug än så länge faktiskt.

Oväntad totalflopp

Jaha. Det var middag för vänner här igårkväll. Med efterrätt. Och vin. Ingen bra kombo, visar det sig.

Alltså, jag hade en plan och det kändes inte ens svårt att hålla sig till den: Jag serverade glass, kolasås, grädde och bär och tänkte själv hålla mig till de två senare. Piece of cake. Trodde jag. Jag hade inte räknat med att allt mitt förstånd och all min beslutsamhet omedelbart skulle luckras upp av några glas vin. Men, tyvärr. Ge mig ett glas champagne och jag blir för lycklig för att kunna resonera klokt med mig själv när jag håller på att falla.

Ingen träning igår heller. Och garanterat inte idag, när jag är bakis och har sovit typ fyra timmar.

Suck. Men nya tag på matfronten redan idag och på träningsfronten i morgon!

Nu drar sockret i mig

Tre dagars asketisk LCHF bakom mig och det har gått bra, men nu undrar kroppen vart fan dess dagliga dos av socker tagit vägen. Jag tror inte jag äter tillräckligt heller. Det känns helt enkelt så tråkigt just nu att äta. Visst, fett ÄR gott, men kombinationen med socker är ofta det som gör det himmelskt. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska reda en gräddsås på ett bra sätt. Gårdagens middag blev fruktansvärt misslyckad, bl.a. p.g.a. rinnig gräddsås (men också för att jag värmde kalvsteksresterna för länge så att de blev suliga).

Segt och trist. Känner mig grinig och håglös. Har inte tränat idag heller. Bättring och bot i morgon.

En dag under bältet

... och snart två, för det går bra det här! Jag känner inte ens något sockersug. Det är gott med fett ju!

Och så har jag tränat även idag, så samtliga räknare har ökats på. Nu är det bara 362 dagar kvar att uppföra sig exemplariskt det här året.

Årets första träningspass avklarat

Så har jag en etta här i kanten, som belöning för genomfört träningspass. Jag har sällan varit så jävla osugen på att träna som idag, men tack vare denna blogg och min nya fina räknare så kunde jag liksom inte komma undan! Det är bra att vara lite offentlig - trots att ingen annan än jag läser bloggen så upplever jag att jag måste stå till svars på ett annat sätt.

2017 är här

... och nu smäller det. Eller, alltså, inte precis just idag, utan för mig börjar det i morgon. Idag ska jag vårda min baksmälla och sömnbrist med den överblivna chokladasken och champagnetryfflarna jag fick av en av mina favoritmänniskor igår.

Men fr.o.m. i morgon så är det strikt LCHF som gäller för min del. Detta fram till min födelsedag 28 februari, då jag kommer att få tårta. Ca två månader alltså, som en första seriös satsning. Det är ju meningen att jag ska hoppa på LCHF-tåget igen efter denna tårtdag, men jag tänker inte ens fundera så långt just nu.

Idag tänker jag här på sidan sätta upp några räknare till, av ungefär samma typ som min "Dagar i följd utan socker"-räknare här intill. Jag kommer därtill att införa räknarna "Sockerfria dagar i år" (totalt sett, alltså), "Träningspass i år" samt "LCHF-dagar i år" (för sockerfrihet är ju sannerligen inte detsamma som LCHF-askes.

Tar jag mig vatten över huvudet med alla dessa räknare som ska hållas uppdaterade? Vi får väl se.