Nu har jag varit sockerfri i tio dagar. Inte någon stor grej för de flesta. Men jag är hjälplöst fast i klorna på sockerdemonen. Jag har ett sådant sjukt sockersug!😬 Och planen är alltså att inte äta socker förrän på min dotters treårskalas 11 juni. Det är tjugoen dagar kvar, idag inräknat. Jag har alltså inte ens kommit en tredjedel på vägen. Eller, ja, låt oss kalla det en tredjedel, för det är fanimej nära nog. Men blä för att längta så efter tårta och glass!😫
Och meditationen då, undrar någon, hur går det med den? Mm. Den räknaren står fortfarande på noll. Jag får faktiskt lite lätt panik bara jag tänker på den där räknaren. Men på något sätt ska jag väl kunna kicka igång mig själv. Det är rimligt att hävda att själavård(!) är viktigare än någonting annat för det allmänna välbefinnandet, så ... hur dum får man vara?
Det är frågan.🙄
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar